Acinnej

Japp i dag var det dags för sista Distanspasset, för i år, på spinningen. Det var ett duodistans, det vill säga två ledare i cirka två timmar. Så himla kul!! Det bästa är att de kompletterar varandra väldigt bra där framme i ledarcyklarna. Britta är mycket för distans å uthållighet å Anna känns mer piggare å upp-å-hoppa-typen. Om ni förstår vad jag menar.. Båda två har skitbra musik å på hela passet är det bara en enda låt som stör mig lite. Det är en mix mellan Stand by me och Yeah. Jag hittar inte riktigt takten eftersom de är blandade i varandra å drar åt olika håll... Men en låt på två timmar är ju inget som förgör liksom! :)
Passet har 3 block med 2 återhämtningar. Vid det tredje blocket är man ganska trött om man haft en bra dag å kunnat ta i som man vill. Så var det idag! Fy fan! När sista låten kom fick jag dock gåshud. :)
Helt färdig i hela kroppen å vill helst bara varva ner å gå av cykelskrället, men så hör jag de första takterna i sista låten å det tänder till igen! Anna berättar att sista låten är 6 minuter... MEN FAN!!! Känner efter å tänker ta mig tusan;

JAG ORKAR!!!!!!   
 

Sagt å gjort, så orkade jag! Men det var bra skönt när nedvarvningen började å tramporna fick snurra lite av sig själva. Aaaahhhh..... :)

Sista låten:
Tänk er en full spinningsal med trötta cyklare, volymen är hög inför sista etappen för att ge styrka å energi å alla är laddade, tjoar å ropar för att pusha på in i det sista! Underbart är vad det är! :)