Acinnej

De senaste dagarna har varit helt ljuvliga! Solsken och frisk luft, det är nu det är som mysigast på året. Färgerna ändras, solen skiner, mörkret faller och det bränns oändligt många ljus i mitt hem. :) Just lovely!

I helgen var jag på ett två timmar lång spinningpass och efter det var jag på The Wedding Singer. För att börja med det som fick mina ben att bli till gelé: spinningen. Det var väldigt roligt och tiden flög förbi. Innan passet delades det ut små askar med russin. När man får mellanmål av ledarna innan ett pass, då vet man att man ska vara där ett tag! The Wedding Singer var väldigt bra. Jag har nog sett filmen för många gånger för att bli helt övertygad. Jag föredrar filmen helt enkelt. :) Men det var kul att komma ut bland folk och vara lite social för en kväll!

I morgon ska jag och en kompis svinga våra rackets och spela lite squash. Det ska bli kul. J har redan sagt till mig att förbereda mig för att få däng... Äh, shut up! Jag är inte så haj på reglerna, så jag spelar mest för nöjets skull. Vet dock inte om jag kan säga det samma om fröken J. :)
Dagen efter squash brukar vara öm och stel, så jag vet vad jag har att vänta mig. Kul!

Sist delade jag med mig av vad jag läst, då om den härliga amöban i USA och i dag har jag en ny solskens-historia från samma land.
En kvinna fick beskedet att hon hade en aggressiv form av cancer och opererade därför bort båda sina bröst. Två veckor efter operationen hörde sjukhuset av sig och bad om ursäkt, då de hade blandat ihop två testresultat och denna kvinna hade egentligen inte cancer!!! I en sådan situation önskar man nog att man kan vakna upp ur mardrömmen illa kvickt!
Kvinnan som opererade sig har nu stämt sjukhusets laboratorium och fler rättsliga åtgärder kan säkert komma bli aktuella från den kvinna som egentligen var sjuk.
Men allvarligt talat, vad kan ersätta förlorade bröst och känslomässigt lidande respektive förlorad värdefull tid att behandla den otäcka sjukdomen? Hur tar man sig samman och börjar ta tag i det hela när man fått ett sådant slag i ansiktet?
Det tåls väl att tänka på, antar jag.

Med dessa glada tankar säger jag ta-ta för denna gång!
Ha dä!